- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
490

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 490 —
_ Tvi er, den fules anhang! Väl vore, om vördig pa-
storn komme hit och läste bort er. — Spring efter vördig
pastorn, Erik!
— Jag vågar ej 1 svarade en barnstämma och en åtta
à tioårig gosse kom ut.
_Pastorn 1 utropade Torsten. Pastorn! Han skall ej
frukta oss, som detta spökrädda folk! Hvar bor pastorn?
frågade han fiskarhustrun.
_Der uppe i björklyckan, svarade fiskarhustrun, hvil-
ken blef glad öfver, att främlingarne gjorde min af att ge
sig af från hennes stuga.
__ Tack, mori Dit tordes ni visa oss ändå, sade Tor-
sten och ledde hästarne vidare. När han såg sig om, fann
han, att fiskarhustrun stod framåtlutad vid dörren. Troligt-
vis lade hon ett nytt kors der för att vara rätt viss om,
att hon skulle få vara i fred för gastar och troll, medan
hennes man var ute på vinterfisket under natten.
Torsten gick emellertid framåt ledande hästarne i den
riktning, som fiskarhustrun utpekat.
Snart mötte han en fiskare.
— Visa mig till vördig pastorn, kamrat, sade Torsten,
åt honom.
— Gud skydde mig för troll och gastar ! utropade fiska-
ren och sprang.
— De äro lika galna alla, både män och qvinnor,
mumlade Torsten och svor en ed icke tänkande på, att han
derigenom sårade jungfru Helenas öron.
Plötsligt fick han höra en sång och på samma gång
syntes ett sken framför honom. .
Det var en hel massa fiskare, som kommo bärande
brinnande facklor och fiskredskap. De hade uppgjoit säll-
skap ned till fjärden och tändt facklorna i förtid för att
komma fortare.
De sjöngo under det de gingo raskt framåt:
Brun han rider sig till jungtruns gård
Brun sofver allena. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free