Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 506
— Det kommer mig intet vid.
_ Ingen har kunnat se och höra något i natt från
tornet till följd af snöyra och storm.
— Det rör mig inte. Vill du följa med godvilligt?
— Ja, jag kommer.
Och suckande lemnade han sin stuga samt följde med
slokadt hufvud efter fogden emellan de två karlar, som
denne haft med sig.
De voro snart framme på stallgården och kort derpå
dansade käpparne förda af starka händer på tornväktarens
rygg. —
När bestraffningen skett, kallades fogden upp till riks-
rådet, som frågade:
— Hvad hade tornväktaren att bekänna?
.— Intet, nådig herre.
— Hade han intet sett och hört?
_ Nej, storm och snöyra hade hindrat honom derifran.
Riksrådet stampade i golfvet.
Han lät fogden gå och kallade väpnaren.
— Du rider! befallde riksrådet väpnaren.
— Till Hjortsberga?
— Jai
— Jag vill försöka hålla mig uppe i sadeln.
— Du har att vänta femton par spö, om du ej sitter
som ett ljus på hästryggen!
Det. var ord och inga visor.
Väpnaren visste, att riksrådets höll ord, när han lof-
vade något, antingen detta nu var godt eller ondt. Det
fanns alltså intet annat val för honom än att fullgöra sm
herres befallning.
Han mottog brefvet och gick ned till stallet för att
sadla sin häst och rida.
Svårt var det honom att sitta i sadeln, men viljekraf-
ten och fruktan för straff gaf honom spänstighet och han
satt som ett ljus i sadeln, när han red af stallgården och
svängde af nedåt vindbryggan, som fälldes af brovaktaren,
hvilken hade svårt att röra sig till följd af afstraffmngen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
