Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 549 —
gång skall den uslingen i riddardrägt få sota för sitt djef-
vulskap, så sannt jag får lefva.
På sträckbänken — — — träsåg — _ _ Ack
jag tror jag förgås.
— Vi måste nu handla.
’ Hur kunna finna Karin Månsdotter?
— Det kanske blir svårt, kanske äfven lätt.
— Vi gå till slottet genast.
— Det duger inte.
— Hvarför?
— Vi måste stanna och sjunga på några ställen.
Strupen snör ihop sig, så att jag ej kan få fram
en ton.
— Bolla får sjunga ensam.
Jag skall göra det, så godt jag kan, svarade kam-
martärnan svagt.
Bäst är nog, att äfven jag försöker sjunga, kanske
jag bli lugnare deraf, sade jungfrun.
— Vi stanna här, sade Torsten.
Det var utanför det Flemmingska huset vid Svartman-
gatan.
De båda flickorna började sjunga:
Stolts Botelid rider på konungens gård:
Behöfver min konung en stalledräng i år?
Hon sade, hon har lust ti 1 att rida. —
Och konungen han titta’ genom hvita gardin:
Mig tyckes I vara en qvinnoblommand’ kind.
— Hon sade, hon har lust till att rida. —
— Stören ej den sjuke med edert skrål, sade en qvim
nostämma från ett fönster i huset.
De slutade genast sin sång och gingo vidare samt när’
made sig allt mer och mer slottet Tre kronor.
Här och der stannade de för att sjunga en kort bit
och önskade, att man skulle be dem gå sin väg. På flere
ställen gjorde man det, men på en del ställen samlades folk
kring dem och man ville, att de skulle sjunga mera samt
.skänkte dem en och annan klipping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
