Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 552
— Ja!
— 0, min Gud, om jag kunde störta dessa murar och
befria honom. Kanske han just nu plågas under träsågen,
kanske han i detta ögonblick slites sönder på sträckbänken,
den älskade, den oskyldigt lidande. 0, måtte Gud, den all-
gode och allsmäktige, bistå oss att hjelpa honom. Gud är
rättvis. Han kan ej vilja, att en oskyldig straffas. Han
skall hjelpa! Ja, jag känner i mitt hjerta, att så skall ske.
I detsamma hördes hofslag af flera hästar från hö-
ger sida.
Torsten såg ditåt.
— Fuller visst tänker jag, att den högste hört eder
bön, stolts jungfru; der komma kung Erik och Karin Måns-
dotter. Leden mig dit och nu mån I gripa lyckan i håret,
stolts jungfru. Leden mig dit! Skynda, skynda, innan det
är försent.
Jungfru Helena och Bolla ledde skyndsamt Torsten
fram till de ridande.
De voro många.
Främst redo åtta småsvenner fyra och fyra i rad, der-
efter följde på två hvita hästar kung Erik och Karin Måns-
dotter, hvilken red till venster om konungen. Efter dem
kommo åter. åtta småsvenner och sist följde junkrar och
ridsvenner.
Konungen hade varit ute på en ridtur i det vackra
vädret i sällskap med sin favorit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
