Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 554
— Hvad önsken I, sade hon.
} ■
— Förbarmande! fortfor jungfru Helena. Vår morfar
är blind. Lät oss sjunga för Eders nåde. Vi lefva pä vår
sång! Af nåd låt oss sjunga.
— O, Erik, sade Karin Månsdotter, hör de arma. De
vilja sjunga, de små, för att försörja sig och sin blinde mor-
far. Hur ädelt! Be-
vilja mig min bön 1
— Tala!
— Låt mig få
bespisa dem och
gifva dem varma
kläder.
— Det är en ljuf
pligt att bevilja en
sådan bön, min Ka-
rin, svarade konun-
gen. För dina
skyddslingar in i
slottet, du engel i
menniskohamn.
Och kungen log
ett ljuftleende, un-
der det att han såg
in i Karin Måns-
dottersvackra ögon.
Hon befallde, att
tiggarne skulle följa
ryttarskaran in på.
slottets borggård.
Ingen märkte, att den blinde] gubben steg ovanligt
raskt upp, ty den kunglige kavalkaden svängde just då in
genom slottsporten.
Torsten och flickorna följde efter.
När ryttarne stannade sina hästar, hoppade de alla
ur sadlarne med undantag af Karin Månsdotter, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
