- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
585

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

585 —
Dessa tvenne ’hederliga mäns brinnande böner blefvo
hörda. Den sjuka qvinnan blef för hvarje dag bättre och
•då hon var fullkomligt återställd till helsan talade den tack-
samma herren till sin slaf sålunda:
~ Hör mig, kristeni Du skall hädanefter ej hafva skäl
att sörja hvarken öfver mig eller öfver dig sjelf. Jag ön-
skade hjerteligen, att du skulle bli qvar hos mig och taga
min dotter till hustru, men det förbjuder både din och min
religion, hvars bud måste lydas, om de än vore aldrig så
stridande mot vår böjelse. Hör mig till slut och afbryt ej
mitt tal med dina tacksägelser. Jag förtjenar dem ej ännu;
men jag önskar, att jag kunde göra mig förtjent af dem.
En gåfva kaD jag gifva dig och den gåfvan är din frihet,
hvilken jag från denna stund skänker dig; men detta är ej
mog, utan jag har tillika befallt, att ett skepp skall lastas
med spanmål. Detta skepp och denna laddning tillhör dig.
Far dermed hem, emedan himmelen vill så hafva, att du
skall lemna mig. Du bör ej komma tomhändt tillbaka till
-dina landsmän; bed dem alla vara mina vänner såsom jag
.är och allt framgent skall fortfara att förblifva din.
Så talade och handlade denne man. — Och han var
likväl en turk, en barbar, en otrogen, som visade ädelmod.
Gå du, högmodige kristen, och gör sammaledes! —
När narren »lutade sin berättelse, sände Karin Måns-
-dotter, hvilken ännu låg på sina knän framför konungen,
honom en varm och tacksam blick ur sina vackra ögon.
Konungen såg tankfull framför sig. Det bief en stunds
•djup tystnad och under densamma öppnades en af dörrarne
af en småsven, hvilken kom in i gemaket, sägande:
— Riksrådet, riddar Svante Holgerson Grip till Hjorts-
berga har ankommit till slottet och afvaktar Ers majestäts
befallningar.
Konungen ryekte till.
Han vinkade åt småsvennen att gå, derefter sade han
dill narren:
— Chicot! Ila ned till Smedjegården och befall å mina
vägnar, att intet ondt gores junker Holger Svanteson och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free