Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 648 —
tvungen att skära upp den sjelf. — En jernbit alltså. Hjelp
mig, junker.
De började båda känna sig för kring väggarne i hopp
om att finna en jernslå, hvilken de skulle kunna bryta bort.
Länge sökte de förgäfves.
-— Finner ni intet jern, junker? frågade fältskärn.
— Nej 1
— Det vore då en fördömd otur, om ej en enda liten
jernbit skulle finnas i detta hvalf.
— Om det också finns här i väggarne, kunna vi ju ej
ha någon nytta deraf; ty vi kunna ju icke bryta loss jer-
net med blotta händerna.
— Hitta vi blott på jernet, skola vi nog begagna oss-
af det.
— Hur vill ni bära er åt då?
— Vi bryta upp en stenskärfva ur golfvet, hvilket ej
är svårt, ty flera stenar äro alldeles lösa och sedan slipa vi
af jernet och göra det hvasst.
— Ni är underbar.
— Men finner jag intet jern då — — —
— Nå, hvad då?
— Då slår jag ihjäl fångvaktarn, ni må säga, hvad nr
vill och bli qvar här, om ni vill; men jag skall bli fri eller
hängd, endera; jag har inte lust att Iefva här som en mull-
vad hela mitt lif; nej fördöme mig, jag det har.
Hans röst blef skarp som ett nyslipadt stål och jun-
kern förstod, att han inte skulle kunna hejda honom, der-
för sade han nu ingenting.
Plötsligen slutade fältskären att leta och gick fram till
junkern samt knöt handen framför honom sägande:
— Vid djefvulenl Hindrar ni mig i mina planer, kros-
sar jag ert hufvud mot väggen!
— Hvad nu! utbrast jnnkern och rätade ut sig, så
mycket han kunde.
— Ni är en feg usling, junker och jag ämnar inte gå
i edert ledband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
