- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
653

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 653 —
med darrande händer fattade om dem och kastade dem
från sig. Med ett hemskt ljud rullade de menskliga qvar-
lefvorna mot de öfriga bensamlingarne ■ nere i djupet.
Nu hjelpte junkern fältskärn att komma upp igen,
hvilket icke var så obetydlig möda, för den sistnämnde,
ty. junkerns krafter voro ytterst medtagna. Det lyckades
dock och blek som ett lik samt darrande i alla lemmar kom
fältskären slutligen tillbaka upp på fängelsehvalfvets golf.
-— På med stenen igen, kommenderade han.
De båda fångarne hjelptes åt med detta arbete och ef-
ter en stund var stenen åter inpassad i sitt läge.
Men fältskärn fortfor att skälfva i hela kroppen och
blekheten öfvergaf honom ej.
Han var rädd för döden och ytterst skrockfull, hvilket
vanligen är fallet med personer, som hafva låga karaktärer.
De kunna göra hvilka förbrytelser som helst, utan att deras
hjertan blöda; men ställas de så att säga ansigte mot an-
sigte med döden, öfvergifvas de plötsligt af sitt mod, hvil-
ket icke är ett mod i detta ords vackra och ridderliga be-
tydelse utan fastmera en i högsta grad klandervärd fräckhet.
— Det var en graf, sade slutligen junkern.
— Många arma menniskor ha helt visst blifvit ned-
stoppade i den der hålan, sedan de först left ett aftynande
lif i detta fördömda fängelse, sade fältskärn. Ve och för-
bannelse öfver alla blodhundar! — Kanske de arma sa-
tarne left och dött i denna underjordiska hålal
— Låtom oss nu kraftigt arbeta på vår befrielse, sade
junkern. Befria vi oss ej sjelfva, kanske vi också till slut
bli nedkastade i denna graf.
— Väl ej lefvande!
— Derom besluta vi ej sjelfva. — En knif alltså, eller
en stenflisa.
— Jag vänder inte upp någon mer sten.
— Fruktar ni er?
— Grafvens gäster äro ej mina vänner.
•—• Ni kallade mig för feg en gång, nu kastar jag det
ordet tillbaka på er. — Jag motsatte mig ett mord, det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free