- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
674

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 674 —
Dessutom visste han, att Cecilia var ganska känslig och
att hon, om hon skulle komma att närmare sluta sig till
konungen, skulle inverka på honom i samma riktning som
Karin Månsdotter och detta fruktade han mycket.
Nu ville han smida, medan jernet var varmt; och när
konungen åter gaf honom tillåtelse att tala, gjorde han det
med besked. Men då talade han inte mer om Karin Måns-
dotter eller om prinsessan Cecilia utan fast mer om åtskil-
liga personer, som voro prokuratorn obehagliga och hvilka
han önskade undanröjda.
Flera dödsdomar undertecknades af konungen denna
dag, som Karin Månsdotter ej var vid hans sida och Göran
Persson var äfven snar att låta verkställa domarne, innan
konungen skulle få tillfälle att ångra sig och återkalla dem.
Högt snyftande hade Karin Månsdotter kommit in i
sina rum, när hon gick från konungen.
Derinne voro jungfru Helena och Bolla i sina kam-
inartärnedrägter.
•— I gråten, jungfru Karin, sade jungfru Helena, hvil-
ken sjelf var uppskakad tillföljd af tumultet, som hörts
in till de båda flickorna, ehuru de ej visste rätta anlednin-
gen till detsamma. De hade inte tordats lemna rummen
för att efterhöra, hvad som var å färde. De hörde visser-
ligen, att det var ett stort slagsmål, men orsaken till det-
samma var dem alldeles obekant.
— I gråten, jungfru Karin, sade nu jungfru Helena
och gick aktningsfullt och vänligt mot Karin Månsdotter,
hvilken verkligen var alldeles förgråten.
Bolla höll sig af aktning på afstånd, till dess att hon
skulle bli kallad eller befalld att utföra något. Hon visste
väl sin plats, den lilla kammarsnärtan.
Karin Månsdotter slog sina armar kring jungfru He-
lenas hals och grät bitterligen utan att först säga något.
När hon slutligen hemtat sig, sade hon:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free