Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 696 —
Dagen gick enformigt tillända och syntes de båda fån-
ga™e ovanligt lång till följd af den ifver, som ansatte dem
och den fruktan de kände i anledning af deras beslut att
rymma.
När det led mot aftonen, sade fältskärn:
—• Det är bäst, att vi nu göra oss beredda. — Har ni
■er knif?
— Ja!
— Stoppa den säkert på er.
— Det skall jag, det är för tillfället min dyrbaraste
klenod.
—■ Vi taga hvar sitt rep om lifvet.
De togo fram de hopsnodda tyglängderna och omgjor-
elade sig med dem.
— Tag ni munkafien, junker.
— Jag?
Ja, det är bäst, att ni har den. Jag, som är star-
kare, skall hålla fångvaktarn, medan ni tränger kaflen in i
munnen på honom.
— Må ske då.
— Nu skola vi uppgöra vår fälttågsplan.
Det är nödvändigt, att vi äro ense, så att vi inte
hindra hvarandra i ifvern.
Allt måste gå lugnt. — När fångvaktarn kommer
in, slå vi oss i språk med honom. Vi kunna tala båda två.
Men vi få vara försigtiga, så att vi inte darra på målet.
— Det blir nog svårt.
Han ställer brödsäcken från sig och går ut med
vattenkrukan samt kommer in med nytt vatten.
— Det är då, det skall ske.
Ja, då griper jag honom och innan han hinner
skrika, sticker ni kaflen i munnen på honom.
— Håll honom väl bara.
— Jag har krafter dertill, det känner jag och föröfrigt
komma krafter af sig sjelfva under sådana ögonblick.
— Hans krafter ökas nog också.
Mina skola vara större och dessutom äro vi två mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
