- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
700

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 700 —
knep så hårdt till om halsen på honom, att han kunde få
fram endast ett hest och stönande ljud.
— Skynda på, sade fältskärn till junkern, livilken erfor
en mycket obehaglig känsla vid detta uppträde och hade
svårt att komma sig för med att ta fram munkaflen för att
lägga i den anfallnes mun.
— Skynda på junker, fortfor fältskärn, i annat fall må-
ste jag krama lifvet ur honom.
Detta verkade på junkern, hvilken nu skyndade fram
med munkaflen.
Fångvaktaren sparkade och slog med sina händer, hvar-
för det inte var så lätt för junkern att få kaflen i mun på
honom, förrän fältskärn tryckte till hårdare än förut om
hans hals, då den anfallne upphörde att slå med händerna
■och i stället grep om fältskärns armar för att rycka dem å
sido, hvilket emellertid ej lyckades.
Då passade junkern på och förde in kaflen mellan den
olyckliges tänder samt knöt till den så hårdt, han för-
mådde.
När detta var gjordt sade fältskärn:
— Sätt er på hans beni
Junkern gjorde det.
Då släppte fältskärn försigtigt sitt tag om halsen och
grep i stället om armarne på fångarnes fånge.
Fångvaktaren var både stark och lättrörlig och nära
var det, att han trots fältskärns vaksamhet lossat munkaf-
len. Fältskärn lyckades dock fånga in armarna i så pass
tid, så att ej munkaflen blef rubbad.
— Knäpp upp hans kläder 1 kommenderade fältskärn.
Fångvaktaren sparkade så energiskt, att det var med
största möda, som junkern kunde hålla sig qvar på sin
plats öfver den fångades ben.
Munkaflen visade sig vara utmärkt, ty icke ett ljud
kunde bana sig fram öfver den stackars fångvaktarens läp-
par. Stora svettperlor lackade på hans panna och han
gjorde nästan öfvermenskliga försök att komma loss från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free