Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 718 —
afrättade för sin frispråkighet - med skäl kan man om
em säga, att de fallit på sin post. _
Karin Månsdotter började emellertid att berätta sin syn-
d« -i Var 6n gäng’ när jag Var helt liten> sade hon,
da jag tillsammans med andra barn lekte vid en bäck i
skogen hemma i Finland, som jag fick se en syn, bvilken
jag aldrig skall glömma och bvilken jag tror var ett före-
bud om mm kommande lycka. Det var en mörk och dyster
Ht ’ Sv°“ ;a"ken flöt, lgeuom- Här och der bildades ett
et vattenfall i rännilen, ty marken, der den flöt fram
var mycket stenbunden.
. D?t Vaf Yåv älsklingsplats denna dal och mer än en
gang byggde vi qvarnar i de små fallen, qvarnar, hvilka
störtade samman fortare, än de blifvit uppbygda
• Jn8i På den Plats> der bäcken gjorde en tvär sväng-
ning och der det största fallet var, reste sig en mörk och
,°g khpfa. samt blIdade ena stranden af det lilla vatten-
raget. Klippan var något urhålkad och bildade en myc-
et grund grotta, dit bäckens vatten om vårarne, då vat-
tenståndet var som högst, hvirflade in för att genast åter
rinna _ ut igen. Det uppkom deraf ett surrande ljud, hvil-
ket vi barn trodde härröra från bergtrollet, ty vi voro all-
deles sakra på, att det bodde ett troll i den underbara
îppan pa hvars krön växte grön mossa och raggiga fu-
ror, hvilka lutade ut öfver bäcken.
. Så hä,nde det en daK Jag kunde då vara omkring åtta
ar gammal att jag blifvit bortskickad af min mor ett ärende
hemvägen ^ red“ Sty"™a “r jag W pä
Jag gick inte byvägen, som mor sagt till mig, att jag
s mlie gora, utan vek af in i skogen för att komma till
ac en, er jag antog, att mina lekkamrater ännu voro
qvar.
Ju längre in i skogen jag kom, desto dystrare blef
det desto mörkare min stig, allt var så dystert och jag
’ande en sa underlig beklämning bemäktiga sig mig. Icke
Var ;’ag helIer fullt saker på, att jag gick åt rätt håll; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
