- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
720

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 720 —
derpå I stället gjorde jag upp, att jag var alldeles om-
ringad af troll och gastar.
„ Jag borjade darra i hela min kropp. Inte tordes jag
ga ofver spången, ty jag fruktade för klippan och inte
heller tordes jag vända om och gå tillbaka samma väg
som jag kommit, ty nu hade det blifvit så mörkt i skogen
att jag inte skulle kunnat hitta rätt och om jag förirrade
mig m i snaren till höger eller venster om den rätta sti-
gen, skullejag kanske aldrig mer ha kommit tillrätta.
ag borjade bittert gråta och med detsamma kände
jag att jag var hungrig. - Jag hade ett bröd i min hals-
duk, som jag tagit af hufvudet för att i den inknyta brö-
et som jag fått i byn. — Jag satte mig ned på en trä-
s u be och borjade äta. - Nu kan jag inte annat än skratta
at mig sjelf deröfver. Om jag nu någon gång skulle bli
sa radd, som jag då var, skulle jag helt visst inte känna
hungerns kraf.
Jag kande mig stärkt till krafter och humör, sedan
jag ätit. och nu skulle jag inte vara rädd längre. Nu skulle
jag gå öfver spången och sedan springa hem.
Men i detsamma som jag skulle sätta min fot på spån-
gen, intogs jag af en ny fasa. Jag trodde mig höra en
djup suck alldeles öfver mig. Förskräckt drog jag min fot
tillbaka från spången och sprang till det ställe, der jag
suttit och ätit mitt bröd.
Jag förstår nu, att det var en vindfläkt, som drog öfver
skogen och åstadkom det ljud, som jag tog för en suck.
1 detsamma började det ljusna i skogen. Månen gick
upp och dess silfverglänsande strålar trängde fram mellan
radens grenar samt bildade så underliga skepnader, hvilka
betogo nästan all min besinning.
Det hade börjat blåsa litet och den rörelse, hvari vin-
den försatte trädgrenarna, åstadkom, att alla dessa under-
iga figurer, som jag iakttagit, tycktes röra sig. Jag ville
springa undan, men hvart jag sprang, mötte jag dessa mån-
gubbar, som jag skulle vilja kalla de figurer, hvilka bil-
dades af månljuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free