Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
736 —
gar. Kanske gjorde han det, nog hade han anledning der-
till; ty han hade sökt att roa sin herre; men denna gång
hade det ej lyckats honom. Ty långt ifrån att skratta
åt narrens putslustigheter, hade konungen befallt honom
tiga och till yttermera visso gifvit honom ett slag med en
lång käpp, som, Gud vet af hvad anledning, stod derinne
i rummet.
• Min herre har kallat mig, sade Karin Månsdotter,
när hon kom in i rummet.
— Kom du, min älskliga och värmande solstråle, kom
till mitt bröst och tina upp all den frost, som finnes der-
inom, sade konungen och bredde ut sina armar mot Karin.
— Min konungs nåd är för stor för mig, sade Karin
och gick fram till honom samt böjde knä framför hans
fötter.
— Nej, nej, inte vid mina fötter, vid mitt bröst skall
du ligga, ljufva flicka, sade konung Erik och tvingade
Karin att stiga upp, hvarefter han slöt henne till sitt
hjerta.
— Min konungsliga vän, hviskade Karin.
livad talar du om nåd, du min solstråle, utropade
konungen vid mycket bättre lynne, sedan han nu fått se
sin favorit. Hvad talar du om nåd. Begär då himmelens
sol någon nåd?
— Jag förstår dig ej, Erik, svarade Karin.
— Du förstår inte? — Solen är till välsignelse för jor-
den, så ock är du till välsignelse för mig. Du är solen i
mitt lif. Värmen uti smärtans vinterdagar. — Hvad talar
du då om nådi
— Dyre Konung!
— Älskade barn! — — Men du ser ej glad ut. Du
har ett lidande uttryck öfver dina ögon. Du sörjer, min
Karin. Vi måste muntra dig. Chicot!
— Broder Erik, min nådigaste herre! svarade narren
och steg upp.
— Berätta oss en saga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
