- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
757

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 757 —
Detta visste junkern ej. Men här såg han det, ty det var
riddar Gustaf, som anförde dem, hvilka bemäktigade sig
junker Holger och hans folk samt införpassade dem i
Smedjegården med undantag af en man, junker Holgers
väpnare, hvilken lyckades slå sig igenom vakten, hvarefter
han red till Mälsåker och omtalade för mig junkerns öde.
Utan att betänka mig red jag natten derpå i sällskap
med väpnaren och min kammartärna från Mälsåker. Vi
voro nära att omkomma på Mälarens is, men allt gick
dock till sist lyckligt och förklädda till tiggare ankommo
vi hit. Jag och min kammartärna voro iklädda gossdräk-
ter och väpnaren låtsades vara blind. — Vi sjöngo på ga-
torna och fingo sjunga äfven för Ers majestät.
Jungfru Karin Månsdotter hade sett mig på Mälsåker
under torneringen och der välvilligt lyssnat till min be-
rättelse om junker Holgers misshandel i Mälsåkers park.
Nu upptäckte jag mig här för jungfrun, som tog mig och
mina två vänner i sitt skydd. Jag och min kammartärna
hafva sedan tjenat som kammartärnor hos jungfru Karin.
Ingen mer än jungfru Karin och Ers majestäts narr har
vetat af, hvilka vi varit.
Det har varit mitt hopp att kunna få bedja Ers ma-
jestät om nåd för junker Holger. Nu har stunden kom-
mit. Ers majestät I Gif af nåd den oskyldige fången sin
frihet åter!
Hon föll på sina knän och sträckte båda händerna
bönfallande mot konungen, hvilken med lika mycket in-
tresse som med stor förundran lyssnat till hennes berät-
telse.
— Jag vågar instämma i jungfru Helena Eskilsdotter
förbön för den oskyldige, sade Karin Månsdotter och knä-
böjde på Helenas venstra sida.
— Ers majestät, märk för ett ögonblick ej min narr-
kåpa och min bjellerstaf, då jag förenar mig med dessa
ädla qvinnor i en bön om nåd för junker Holger Svan-
teson.
Han böjde knä på jungfru Helenas högra sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free