Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 797 —
af Sachsen till Stockholm i friareärende till konungens
syster.
I honom trodde sig då konung Erik ha fått en man,
på hyilken han kunde lita. Han uppdrog åt hertigen att
taga öfverbefälet öfver de svenska trupperna i danska
kriget.
Hertigen mottog förtroendet, men han kunde intet ut-
rätta.
Då beslöt konungen sig för att sjelf föra an sina trup-
per och han begaf sig ned till krigsteatern i egen person.
Det var ett ömt afsked mellan konungen och Karin,
hyilken af sin konungslige älskare vid detta tillfälle fick
mottaga följande af honom sjelf diktade kärleksqväde:*)
Väl år den, som från höga klippan
Kan vandra på en nedrig han;
Hans fot på vägen faror slipper
Och der spasserar af och an.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag min herdarinn.
Ett stort slott varder ofta skadadt
TJtaf de hårda dunderslag.
Den, som högt vill, störtas tillhaka
Och faller i hedröflig klag.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag min herdarinn.
I stora haf gå stora vågor,
Storm, väder, klippor och hård vinn.
Den kloker är, hlir vid de låga
Källor, som fins i dalen din.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag min herdarinn.
*) se: Handlingar rörande Skandinaviens historia, del IV, sid. 50,
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
