Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 872
bestånd och blifva välsignelserikt för landet, måste regen-
ten vara ntrnstad med ovanligt stor själsstyrka, sundt om-
döme och fasthet i karaktären samt dessutom vara frigjord
från alla skadliga inflytelser.
Men dessa betingelser egde konung Erik alldeles icke.
Han gjorde sig i stället omöjlig som konung.
I stället för att ega den förut omtalade kraften var
han slö och lättledd och dessutom var han mycket fåfäng
och slösaktig samt i hög grad njutningslysten.
Han åstundade att lysa och blända och han hade stor
äregirighet, icke för att skapa sig ett namn såsom kraft-
full regent utan han sträfvade efter ära för att få större
makt, hvarigenom han skulle kunna förskaffa sig större
njutningar och mera lyx.
Hans sinnliga njutningar voro i hög grad utsväfvande
och det är på intet sätt otroligt, att den omåttliga tillfreds-
ställelsen af de sinnliga begären påskyndade utbrottet af:
hans vansinne.
Vidare hade Erik XIV en egenskap som icke anstår
en man i allmänhet och synnerligen icke en konung.
Han var feg.
Han kunde visserligen rycka ut i fält; men han skaffade
sig alltid allehanda förevändningar för att lemna trupperna,
då det skulle bli fäktning.
Hå skyndade han bort och återkom icke till arméen,,
förrän allt åter var lugnt, då han kom för att dricka och
jubla, om hans trupper tillkämpat sig seger eller för att
afsätta och afrätta sina krigare, om de blifvit slagna, äfven
om de ådagalagt aldrig så stor tapperhet.
En feg man är alltid misstänksam och Eris XIV:s
misstänksamhet är genom häfden noga bekantgjord.
Han trodde ingen, med undantag af Claes Ivristersson
Horn, den ädle mannen, hvilken stod liksom den ljuse
riddaren vid sin konungs sida, men som snart beröfvades
honom, Göran Persson, den svarte riddaren, som bibehöll
sin plats vid konungens sida, tills kronan beröfvades Erik,
och hvilken — Göran Persson — ledde honom in på mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
