- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
879

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 879 —
Föräldrarne smålogo af glädje och Hector, skyndande
att undanrödja orsaken till barnets fruktan, tog den glän-
sande hjelmen af hufvudet och lade den på marken.
Derpå kysste han gossen, lyfte honom upp i luften
och uppsände till gudarne denna faderliga bön:
O, du, hvars ära uppfyller all ting och I, odödliga
makter, beskydden min soni Förlänen honom, liksom mig,
lyckan att vinna ett välförtjent, stort namn; att vaka för
Trojas säkerhet; att försvara kronan; att tappert strida mot
fäderneslandets fiender och att blifva en annan Hector i
tillkommande tider, så att, då han efter lyckliga förrättnin-
gar hemkommer segrande med dyrbara byten af slagna
hjältar, hela folkhopar måga helsa honom med väl för-
tjenta bifallsrop och säga, att han öfverträffar sin far i
förtjenster och må då hans ömma mors hjerta under Tro-
jas fröjderop öfverflöda af glädje!
Så talade han betraktande sin sköna maka och åter-
lemnade den kära bördan i hennes famn.
Sakta lade hon gossen till sitt svällande bröst, vyssade
honom till sömn och såg småleende på honom.
Men fruktan störde snart hennes glädje; omsorgen för
Hectors lif kom henne att fälla ömma tårar.
Den rörde generalen, som såg detta, kände sitt hjerta
blöda och aftorkande gråten från sin hustrus kinder sade
han:
Min Andromache! Du min själs, mitt hjertas skönaste
skatt! Hvarför betungar du ditt hjerta med sorger i otid?
Ingen fiendtlig hand kan i förtid teckna min dödsdom.
Odet allena kan döma mig till den tysta grafven. Alla
jordiska släkters dödsstund är med visshet utsatt och när
densamma nalkas, kan ingen styrka emotstå, ingen flykt
frälsa; de fega och de tappra stupa om hvarandra. — —
Stilla derför din sorg. Hasta hem till dina sysslor. Sköt
der din spinnrock och din väfstol. Mig manar äran till
krigets fält. Valplatsen är mannens rätta verkningsfält.
Der hjeltar kriga, söker jag främsta rummet; såsom främst
i ära bör jag också vara främst i faran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0883.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free