Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tanken på dessa fastlagsspel för mig vida omkring
och uppväcker följande minnen hemtade ur de historiska
arkiven :
Om de komedier och fastlagsspel som i sextonde seklet
och redan längre tillbaka i tiden uppfördes af borgerskapet
på åtskilliga ställen i Tyskland och äfven annorstädes, har
Crusius förvarat ett par tragikomiska anekdoter, hvilka äfven
förekommer i Arnolds kyrko- och kättarhistorier.
De lyda som följer:
I den lilla Würtembergska staden Waiblingen spelade
borgarne en komedi, som skulle föreställa yttersta domen.
Men genom en oförsiktighet kom elden lös i helvetetT
så att djeflarne voro i största fara att blifva innebrända.
De räddade sig emellertid, så godt de kunde och sprungo
sin väg. Men då stegarne fallit ner och Gud fader, som
hade sin tron högst upp på en ställnings krön, icke kunde
komma ned samt därför började ropa jämmerligen på hjälp
samt svärja duktigt, blef det ett allmänt skratt, till dess att
man hann resa upp en ny stege åt Gud fader, som då lyck-
ligt och väl transporterade sig ned från sin upphöjda ställ-
ning.
Mindre lyckligt aflopp ett fastlagsspel, som hölls 1570
i grefskapet Hohenlohe på slottet Waldenburg.
Dit hade kommit grefve Georg af Tybingen och grefve-
Eberhard af Hohenlohe tillika med en väldig skara af adels-
män för att roa sig.
Damerna hade klädt ut sig som englar och herrarne
som djeflar samt hade tagit tärningar med sig.
Innan man visste ordet af, fattade elden i djeflarnes
kläder, som voro öfverstrukna med harts och beck på blånor,
hvilka fästs på dräkterna. Det fanns sålunda riklig näring
för elden, som också rasade med en oerhörd kraft, hvar-
igenom tvenne grefvar, ibland dem själfva värden, grefven
af Waldenburg, biefvo förfärligt illa brända. Olyckligtvis
fanns det intet vatten i närheten och det, som framskaffades
långt ifrån, bars i gistna ämbar, hvarigenom en stor del af
innehållet gick förloradt. Många blefvo brända till döds och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
