Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1007 —
Tala om något om en liten flicka, sade en af flic-
korna bestämdt.
— Nej, nej, om en gosse skall det vara, inföll en af
gossarna lika energiskt.
Se så, sade Bolla, hur skall jag nu bära mig åt,
för att göra er till lags. — Hml — jag talar om en saga
om en liten flicka. Hör på:
Hon började berätta:
»Det var en gång, en liten flicka, som hette Lisen.
Samma dag, som Lisen föddes, planterade hennes fader
en körsbärskärna uti en blomkruka, som stod i fönstret.
Då kärnan en tid hade legat i den lösa, fuktiga jorden,
tycktes det henne för trångt och mörkt dernere och hon
längtade åter att komma upp i solljuset. Derför uppsände
hon ett litet grönt skott, som skådade förnöjdt omkring sig
och upp till den blå himmelen öfver sig och den gyllene
solen, samt betraktade äfven Lisen, som nyss lärt gå och
lekte med sin första docka.
Den varma vårvinden och regnet bekommo det lilla
skottet väl, så att det snart sköt blad, som voro glänsande
gröna och fint naggade i kanterna, så att Lisen hade sin
glädje deråt.
Det lilla körsbärsträdet lefde ett förnöjdt lif. Det kände
icke mera af världen än barnkammaren, der Lisen och hen-
nes syskon bodde och gladde sig om dagen åt solskenet
och om natten åt de många strålande stjernorna öfver sig.
Sålunda hade eu tid förgått; trädet visste inte sjelft
hur lång. Det hade under tiden skjutit många rötter, som
utbredde sig allt mer och mer. Då stötte de omsider på
blomkrukans väggar och det lilla trädet märkte nu för för-
sta gången, att det befann sig i ett fängelse. Det kände
sig nu äfven för första gången trångbodt och sorgset och
fann ingen glädje mera såsom förr af barnens lekar och
förlustelser; dess blad började vissna, emedan de icke mer
erhöllo någon näring genom rötterna, och trädet ville hellre
dö och ligga åter som kärna i den mörka jorden.
Då kom en dag Lisens fader till fönstret och såg det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
