Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andre i vanvettets, den tredje i vidskepelsens. I alla
tre fallen hämnas personligheten för att dess verklighet
upphäfts: då den beröfvas sin reala tillvaro, hämnas
den genom en fantastisk själfhäfdelse. Människan
försöker att vara hvad hon icke är, emedan hon icke vill,
icke kan, icke får vara ingenting. Och i Akaki
Akakievitsch’ liflösa anlete, i Poprisjtsjevs vanvettiga, i
Chlestakovs lögnaktiga framskymtar det bakom lögn,
vanvett och död något sant, odödligt och
öfverförnuftigt, detta som finnes inom hvarje mänsklig
personlighet och som ropar till människorna och Gud: jag är
ensam, en annan, som är mig lik, har det aldrig
funnits och kommer det aldrig att finnas, jag är för mig
allt — »jag, jag, jag», som Chlestakov skriker i raseri.
Betraktad i förhållande till staten är Chlestakov
en nolla: »en af de där människorna, som i
ämbetsverken kallas för småfnask». Hans egen betjänt, den
enfaldige skälmen Osip, föraktar sin herre: »Om det
vore en som dugde något till, men det är ju bara en
vanlig odåga». Han är dock son till en adelsman,
en gammal hederlig godsägare i det inre af Ryssland.
Men han har ej bevarat något samband med sin släkt,
med folket och hemtrakten. Han är alltigenom en
petersburgsk proletär, en rotlös, konstgjord människa
— en homunculus, som sprungit fram ur den
peterska rangrullan som ur en alkemistisk flaska. Det
förgångnas människor sådana som hans far äro för honom
barbarer — knappast människor: »de bondlurkarna
veta inte ens hvad ’var god och anmäl mig’ betyder.
Kommer någon landtpatron till dem, klifver han rätt
in i förmaket den tölpen.»
Förkasteisen är för öfrigt ömsesidig: »Gubben
far skickar honom pengar», men om han visste, hur
sonen lefver i Petersburg — »han gör ingenting, i
stället för att sköta sin tjänst, går han och spatserar
och spelar kort» — då skulle han, som Osip säger,
»så tsjinovnik du är dra upp skjortan och ge dig så
grundligt, att du gick och gned dig i fyra dar efteråt».
Som intellektuell och moralisk personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
