Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu kommer »slutscenen» icke endast i
vanlig scenisk betydelse utan äfven i djupare, symbolisk
mening — den sista scenen, den sista synen, hvarmed
allt ändar: »Desamma och Gendarmen: En tsjinovnik
hitrest på hög befallning från Petersburg låter kalla
er samtliga till sig.»
Dessa ord verka som ett åskslag på de
församlade. Och sedan följer den rysliga »stumma scenen»
— försteningen af fasa. Enligt Gogols afsikt böra vi
tro, att denne tsjinovnik från Petersburg, uppenbarande
sig såsom en Deus ex machina, såsom ängeln i de
medeltida mysterierna, är den äkte revisorn. Han skall
vara det förkroppsligade ödet, det mänskliga samvetet,
den gudomliga rättfärdigheten. Vi se honom
emellertid inte; än mera än Chlestakov förblir han för oss
en spökgestalt. Men om vi också finge se honom,
hvem vet om vi icke skulle upptäcka en sällsam likhet
mellan de två tsjinovnikerna från Petersburg, den store
och den lille, om icke denne förment äkta revisor med
sin hotfulla uppsyn skulle bära välbekanta drag och
vara visserligen af finare kaliber än Ivan
Alexandrovitsch men lika »världserfaren, oklanderligt comme il
faut, intelligent och bevars väl äfven respektabel» och
därjämte så beskaffad att han absolut »icke i något
skiljer sig från alla andra»? Och då han från sin
rättfärdighets höjd började läsa lagen för sina ringare
bröder, de stackars småstadstsjinovnikerna, skulle han inte
då komma att upprepa de välbekanta, nyss hörda orden:
»Jag har ett skarpt öra, jag... Jag förstår mig inte på
skämt jag, jag skall ge er allihop»? Hvad, om den
nyss försvunne Ivan Alexandrovitsch efter en af sina
eviga kretsgångar hade återkommit i gestalten af den
andre revisorn, hade återkommit i egenskap af en högre
Chlestakov i en ny och oåterkalleligt sista
uppenbarelseform?
»På befallning från Petersburg» — det är detta
som likt ett åskslag förstummar alla, icke endast de
uppträdande personerna och åskådarna, utan äfven själfve
Gogol tycks det. På befallning från Petersburg? Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
