Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIX århundradets hela kultur sitt allra innersta väsen?
Lifvets djupaste mening, människans yttersta mål är
»icke fixeradt» på jorden. Om världens begynnelse
och ände kan man ingenting veta; endast midten —
företeelsernas värld — är tillgänglig för kunskapen,
för den sinnliga erfarenheten, och följaktligen också
real. Den enda, slutgiltiga måttstocken för allt
värdesättande är säkerheten, grundligheten, »positiviteten» i
denna sinnliga erfarenhet, d. v. s. i den vanliga »sunda»,
normala mänskliga sinnligheten. De gångna seklens
alla filosofiska och religiösa aningar, deras sving mot
det begynnelselösa och ändlösa, öfversinliga är enligt
Comtes definition endast metafysiskt och teologiskt
svammel, »själfskapade ungdomschimärer».
»Men vår hjälte (nutidshjälten liksom tiden själf)
befann sig i medelåldern och var af ett sansadt och
kyligt skaplynne. Han reflekterade också men
grundligare», d. v. s. mera rationellt. Och Tsjitsjikovs
rationella grubbel går just ut på hur han skall kunna
frigöra sig från allt, som synes honom vara chimärer,
bedrägliga gyckelbilder af något oändligt, absolut; han
vill ställa sig »med stadig fot på den fasta grunden»
af det betingade, ändliga, relativa, det förment ensamt
reala.
»Men egendomligt nog», anmärker Gogol, »låg
det ändå något af osäkerhet i hans ord, det var som
om han samtidigt sagt till sig själf: Nu ljuger du allt
och det med besked ändå.»
Ja innerst är Tsjitsjikovs positivism en lika stor
lögn som Chlestakovs idealism. Tsjitsjikovs önskan
att »stå med stadig fot på en fast grund» är endast
en gärd åt modet för dagen, alldeles som Chlestakovs
önskan att »sysselsätta sig med något högre». Båda
två endast tala och tänka »som alla andra», och i
grund och botten bekymrar sig Tsjitsjikov lika litet
om några »fasta grundvalar» som Chlestakov om
tillvarons höjder. Bakom den enes konservativa
grundlighet döljer sig samma tomma intet som bakom den
liberala »lättheten i tankarna» hos den andre. De äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
