Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
klarlig, men slavofilernas ståndpunkt ter sig blottad icke
endast på all religiös, moralisk och social mening utan
också på vanligt sundt förnuft. Om icke kärnan (till
den trängde på den tiden ingen) så åtminstone skalet
i Brefväxlingen var ju mera slavofilistiskt än slavofilerna
själfva. Hvad kunde de mer begära? Hvarför tjöto
de i kapp med den »besatte» Bjelinski: »I denne man
är en ond ande» ?
Att här verkligen några demoner drefvo sitt spel,
det är nog säkert; frågan är blott på hvilketdera hållet
— inom den som besvärjes eller bland besvärjarna?
»Högmodet — på den kroken fångade dig den onde
anden under skepnad af en ljusets ängel», förklarar
Pogodin. — »Alltsammans är lögn, dårskap och
orimlighet, och om det blir tryckt, gör det Gogol till ett
åtlöje i hela Ryssland», förklarar S. T. Aksakov, innan
boken kommit ut. »Ni har groft och ömkligt
misstagit er», skrifver han till Gogol själf. »Ni har
kommit alldeles på villospår och trasslat in er, ni motsäger
oupphörligt er själf, och medan ni tror er tjäna himlen
och människan, skymfar ni både Gud och människan.»
— »Ni har fallit för en frestelse . . . Jag ber till Gud ...
måtte han i sin nåd upplysa er», — så besvärjes den
onde anden af en dam i slavofilernas krets. 1 det
allmänna tumultet får också gamle Pletnjev,
Puseh-kins vän, helt oförskylldt några sparkar: på grund af
sin sympati för Brefväxlingen blef han förklarad för
»en gammal nattmössa». I dessa dagar kände Gogol
återigen den motvilja för så att säga blotta lukten och
smaken af slavofilismen, som han redan en gång
uttryckt i det mördande ordet: »Efter deras
(slavofilernas) loford vill man bara spotta åt Ryssland».
S. T. Aksakov fann den slutliga och efter hvad
det tycks alltjämt accepterade formeln för »allmänna
meningen» om Gogols kristendom: »Det religiösa
svärmeriet dödade den store konstnären och gjorde
honom till och med vansinnig».
Tanken att Gogol var vansinnig tilltalade och
lugnade alla. Det var den enklaste och lättaste lös-
Meresjhovski, Gogol. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
