Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
oss ... Ni lade fram er själ, och vi förstodo er.»
Sju-kovski, som var närvarande vid Brefväxlingens tillkomst,
säger: »Medan du läste upp det ena som det andra
för mig och jag satt och såg på dig, sysslade mina
tankar med din person, och jag kände mig förvissad
om, att allt hvad jag hörde var ett uppriktigt uttryck
för dig själf».
Så tänkte också A. F. Smirnova, Puschkins
väninna; så skulle naturligtvis Puschkin själf ha tänkt.
Han rådde en gång Gogol att skrifva ryska kritikens
historia. Ur detta råd framväxte Brefväxlingen, alldeles
som Revisorn och Döda själar framväxt ur två
anekdoter, som Puschkin berättade. Det förefaller som otn
när han gaf detta råd, han med sin genialiska instinkt
hade anat, att det rent konstnärligas gränser voro för
snäfva för Gogol, att denne var skapad icke endast för
»ljufva toner och för bön», utan för något slags ny
strid, för någon Puschkin själf obekant lifsgärning.
Brefväxlingen är det första och som sådant ännu
stapplande försöket till den af Puschkin anbefallda
ryska kritiken, icke i den gamla trånga, publicistiska
betydelse ordet haft för slavofiler och västerlänningar,
Aksakov, Schevirjev, Dobroljubov, Pisarjev,
Tsjerny-schevski och i betydlig mån äfven Bjelinski, utan i
vår nya mening — kritik såsom den hittills ej förståtts
af någon: såsom det eviga och universella religiösa
medvetandet, såsom den oundgängliga öfvergången från
poetisk betraktelse till religiös handling — från ord
till gärning.
För att förstå hela den omätliga och profetiska
innebörden i Brefväxlingen har det krafts att lefvande
erfara denna kritiska öfvergång, hvilket vi gjort under
sista halfseklet; det har kräfts att — såsom vi hos
Tolstoj och Dostojevski — se slutet på den ryska
litteraturen, d. v. s. slutet på det rent konstnärliga,
omedvetna, puschkinska skapandet och på samma gång
begynnelsen af det nya religiösa medvetandet, den nya
striden, den nya handlingen.
Puschkin hade hittills representerat hela Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
