Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
tcrhet. Under desssa sällsynta stunder pratade han
oafbrutet, det ena lustiga infallet aflöste det andra, och
hans åhörares muntra skratt tystnade ej för ett
ögonblick». Han föreföll plötsligt alldeles frisk; lika
hastigt som han sjuknat, lika hastigt var han återställd.
» Anfallen» af hälsa, af öfverflödande lifskraft voro ett
slags bakvänd upprepning af sjukdomsanfallen. Borta
är den utpinade asketen, munken »med ödmjuk uppsyn,
slocknade ögon och lågmäld, hjärtegripande stämma,
som stiger ur en själ, i hvilken alla jordiska begärelser
dött», och i stället framskymtar den forne Gogol, den
frie kosacken, som tar lifvet lätt och är i stånd att,
»då han stigit ur sängen om morgonen, dansa trepàk
i bara skjortan öfver hela golfvet». I månadtal går
han och hänger hufvudet, säger, att allt är fåfänglighet,
allt är synd, och är rädd för allt — men så rycker han
plötsligt upp sig. »En gång, då han med Annenkov
gick i en ödslig gränd i Rom, blef han till den grad
lifvad, att han började dansa och gjorde sådana konster
i luften med paraplyn, att det ej dröjde två minuter,
förrän han hade endast handtaget i handen och resten
hade farit sin kos.»
På landet hos fru Smirnova skrämmer och
bedröfvar han alla genom sin dysterhet. Men plötsligt
börjar han leka med barnen: han gör en »måne».
»Han får fatt på en tom rund ask, som innehållit
sötsaker från Konstantinopel, tager ur askens botten, klistrar
papper öfver den, stryker smör på papperet och sätter
en ljusstump i» — och månen är färdig. »Barnen äro
utom sig af förtjusning», hänga upp asken i ett träd
och förklara, att månen skall användas i deras blifvande
teater.
Barn tycka i allmänhet mer om Gogol än de
vuxna. Tillsammans med barnen glömmer han
naturligtvis sin kristendom, men hvem vet om han icke då
är Kristus närmare än annars, hvem vet om icke den
dansande Gogol är Kristus närmare än den gråtande?
Om han blott hade förstått det, skulle han kanske
blifvit frälsad. Men, tyvärr, »alla de 1847 årens kristen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
