Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XI - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
men från svart icke hvit utan endast grå, göra den till
något midt emellan, likt höstslasket öfver Nasarets
kullar; — eller kunde den ha förblifvit sig själf trogen
och genom fader Matfejs mun upprepat hvad den nu
i aderton sekel upprepat i alla tonarter: Ȁlsken icke
världen och de ting som äro i världen. Ty allt det
som är i världen, köttets begärelse, ögonens begärelse
och lefvernets högfärd, är synd och intighet. Fly från
världen, afstå från författarskapet och blif munk!»
Då Gogol, ur stånd att skilja det heliga från det
syndiga i sin konst, i sitt kött, afsvor allt, förbannade
allt, brände allt — då kände han plötsligt, att han
uppfyllt en icke gudomlig vilja, begått ett brott, ett
helgerån utan namn — hädat den helige ande i det heliga
köttet: »Se här hvad jag gjort! Jag ville bränna några
saker, och jag har bränt allt. Hvad den lede
frestaren är stark — se hvad han förledt mig till!»
Hvem egentligen hade förmått honom till detta
— den lede frestaren eller fader Matfej? När Gogol
satt framför kakelugnen och såg, hur bokstäfverna i de
brinnande manuskripten färgades röda som blod (»se,
du fördömde syndare, de heliga bokstäfverna i boken
ha färgats blodröda»), trädde då inte bilden af fader
Matfej för honom i detta hemska röda sken, ville han
inte ropa till honom, som trollkarlen ropar till den
heliga eremiten: »Fader, du drifver gäck med mig!»
Förstod han icke då, ändligen, hvem som dolde sig bakom
denna skepnad af »en ljusets ängel»? Igenkände han
icke under denna sista och mest förledande mask den
som han i hela sitt lif med löjets vapen bekämpat?
Striden var slut, »den förskräckliga hämnden» var
utkräfd: omänniskan hade besegrat människan, skrattade
ut den som trott sig utskratta honom.
XII.
Vi veta, att Gogol under de sista dagarna
förföljdes af några ohyggliga syner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
