Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Paris' yttre fysionomi. — Parisarn. — Parisiskan. — Fransysk sparsamhet. — Flanering. — Jardin des plantes och Boulognerskogen. — Invalidhôtellet. — Bonaparterne. — Stora Operan. — Théâtre Français.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rastlösa lif, som håller miljoner menniskor i aldrig hvilande
verksamhet, den oförlikneliga prakten och skönheten af de
kastaniekantade bulevarder, som i otaliga riktningar utbreda
sina långa banor, alltid fyllda till trängsel af omnibussar
stora som hus, af hyrvagnar med sina klatschande kuskar
i hvita runda hattar, af åkarkärror, af gående, ridande, af
skrikande fruktmånglare och blomsterförsäljerskor, af alla
möjliga utbjudare af alla möjliga varor — redan detta är
egnadt att i förstone förbrylla främlingen, som inkastas i
hvirfveln. Hans förundran och hans beundran gå i
stigande, ju mer han närmar sig de stora pulsådrorna för allt
Pariserlif: — Champs Elysées, Louvre’n med kringliggande
qvarter långs Seinen, Palais Royal, Avenue de L’Opéra,
Madeleine-platsen och hela denna sträcka af praktfulla
bulevarder, som utgå härifrån och grena sig i fortsättning
flere verst genom hela staden såsom ett grönt bälte. Huru
Paris och parisaren sågo ut under det andra kejsardömet,
som så omgestaltade (Haussmaniserade) staden, att den
inom några år blef såsom stöpt i en ny form, det vet jag
ej, ty detta skådade jag aldrig, men mycket är här
förändradt sedan den tiden, det hör man af landets barn sägas,
dels med beklagande, dels med triumferande ton. Nog
torde det vara fallet att den beprisade elegancen, artigheten
och polituren i seder ej mer äro fullt desamma, sedan
republiken infört sitt jemlikhetssystem i alla förhållanden
och afskaffat all hofhållning och aristokratisk glans uppe i
samhällets högre regioner. Alla sådana tankar måste
bannlysas nuförtiden.
Men ännu såsom förr ser man på parisarn, att han
anser sig och sina landsmän vara „la grande nation“ och
att han skattar främlingen lycklig och ärad af att få
beträda hans bulevarder. Sjelf ignorerar han allt som befinner
sig utom Paris och dess banlieue, men han gör det mestadels
på ett så naivt och godmodigt sätt, att man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
