Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Orléans. — En Sédan-kämpe som reskamrat. — Loches med historiska minnesmärken. — Dess egendomliga bostäder urhålkade i kritberg. — En vinskörd i Touraine. — Slotten Chenonceau, Amboise, Chambord, Blois. — Restauration af det sistnämnda slottet före krigets utbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tillkommer männen, är att skära vinstockarne. Dessas
torra grenar, hopbundna i stora knippor, är bränsle under
den korta vintern i Touraine.
Henri, gift med gumman Madelaines äldsta dotter, är
en lika treflig och sympatisk fransk bondetyp som de andra
medlemmarne i denna familj. Han arbetade med en kraft
och ifver, som knappt ett ögonblick slappades, och när han
lassat full sin forvagn med de tunga, öfverfyllda „hotterna“
sammanplockade af oss alla, utropade han:
— Sacrebleu! jag har ensam burit på min rygg hvad
ni allesamman skördat!
— Och ni säger visst till er sjelf, utan risk att bli
motsagd af oss: „Mannen tillkommer ju äfven titeln
skapelsens herre!“ sade jag skrattande. Hvilket tal behagade
Henri väl. — Han blef ofantligt upprymd, han utvalde
de skönaste drufklasar, han nedslog de största valnötter
— allt hyllningsgärder, hvilka han egnade „les dames“ —
skapelsens krona. Sålunda gaf Henri svar på tal. — Ett
fransyskt svar.
Drufvornas beredning till flytande form och vinets
jäsningsprocess är just ingenting aptitligt att påse. Äfven
då pressningen sker med maskiner, tillgår proceduren
temligen . . . utan krus. Egarne till de små vingårdarna göra
ännu mindre ceremonier. I öppna källare och kar (man
må lemna dessa utan minutiös undersökning) krossas
drufvorna — i bästa fall med långa klubbor, i sämsta fall
(kanske det allmännaste) med bara fotterna. Erfarenheten
lär både i söder och nord, att den ädla saften ej smakar
sämre för det, när den kommer på bordet . . . korkad.
Under jäsningsprocessen renar den sig sjelf, blir klar och
genomskinlig, röd som rubin eller gul som topaz, — men
må man akta sig, när drufvorna frigöra sig från jordens
stoft. Källarne kunna lemnas vidöppna under tiden; den tjuf,
som ville sticka in sin näsa dit, vore ögonblickligen förqväfd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
