Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Paris under köld. — Fransysk varmblodighet. — Välgörenhetsanstalter. — »Les petites soeurs des pauvres». — Besök i deras asyler. Inträde till deputeradekammaren. — Parlamentarismens skuggsidor. — »Salle des Conférences». — Affärd till Nizza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Händer det då aldrig, frågade vi mer och mer
undrande, att de väntade förråden utebli och middagen
torkar in?
— Nej, Gud ske lof, aldrig ha våra skyddslingar
ännu behöft sakna hos oss sin nödtorft, svarade den milda
systern. — Fråga dem sjelfva.
På dylika frågor, ställda till pensionärerna här och
der utan att systern hörde, fingo vi enhälligt svaren: —
„vi äro här lyckliga och tacksamma och systrarna äro „de
vrais anges“.
— Förorsaka alla dessa varelser, upptagna från
rännstenen med de obehagligaste sjukdomar och lyten, råa och
obildade, ej många obehag? Äro de ej svåra att styra och
förlika? — fortforo vi att forska.
Systern smålog: — Med tålamod och goda ord återför
man till det rätta igen de som ibland glömma sig. Detta
är så menskligt“. —
Här var förklaringen öfver underverket! Det är den
kristna trons uteslutande hemlighet att kunna skänka, ej
blott sitt medlidande med half vämjelse, men sin
broderskärlek på ett värmande och upprättande sätt åt de elända
till själ och kropp.
Man berättade oss om svårigheter, som systrarna ofta
mötte på sin mödosamma väg utan att deraf förtröttas.
Så hände en dag, att en af quêteuserna trädde in i en
restauration, der många upprymda herrar sutto, hvilka
afspisade „tiggerskan“ med hån och spott; och harmsen öfver
att hon vågat störa dem, gaf en af de drickande bröderna
henne en örfil. Råheten väckte ovilja, men den slagna
systern framhöll ännu sin korg och sade mildt:
— Ni gaf det der åt mig, min herre, men hvad ger
ni åt mina fattiga?
Skamflat, öfverväldigad af häpnad och rörelse,
närmade sig anfallaren den ödmjuka systern, tömde i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
