Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Alla vägar bära till Rom. — Pisa, dess lutande torn och Campo Santo. — Ankomsten till Rom. — Påskveckan. — Skärtorsdagen och långfredagen i Peterskyrkan. — Scala Santa. — En liten botgörerska. — Det antika Rom. — Kapitolium med varginnan. — Pantheon. — Colosseum. — Monte Palatino. — Casa di Livia. — Ghetto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Pisa till Rom är blott ett — lunkentussteg och
detta uttogo vi under nattens stillhet, förglömmandes i
sömnens armar tid och rum, tills vi vaknade af att tåget
stod stilla. Vi sågo oss omkring, — det var ljusan dag,
vi voro i en banhall — men hvar? — Ingen konduktör
aktade nödigt att öppna vår kupé, taga emot våra biljetter,
eller underkasta oss alla öfliga ceremonier vid ankomsten
till en ort.
— Hvar äro vi? frågade vi slutligen en förbigående
och trädde ut på perrongen.
— I Rom, svarade den tillfrågade och lemnade oss,
liksom de andra passagerarne det allaredan gjort.
Resolveradt plockade vi ihop vårt „Handgepäck“, fordrade ut
våra koffertar och hoppade upp i en vagn, med ett visst
högtidligt intryck. Vi voro i Rom. Våra ögon skådade
således den eviga staden, den gamla herrskarinnan,
Cæsarernes och påfvarnes Roma! Hit hade vi längtat, här
skulle vi trifvas, det visste vi och misstogo oss icke.
Huru ofta påminte vi oss icke här Böttigers uttryck om
sätet för Kristi ståthållare, hvarest skalden vistats länge i
ungdomen: —
— „Det är ju alltid så trefligt i gamla prestgårdar“,
— sade han och gnuggade händerna.
Tiden är välvald att besöka „gamla prestgården“, ty
nu firas påskveckans alla messor och högtidligheter i dess
hundrade kyrkor. Men den fordna glansen i ceremonierna,
som hitlockade både rättrogne och otrogne, har tyvärr
förbleknat, sedan påfven vunnit ofelbarhet, men mistat sitt
verldsliga rike. Att dela med sig sin hufvudstad — och
detta åt Garibaldis protégé, den föga katholske och lika
litet ofelbare krigaren Victor Emanuel, — detta synes
Pio Nono för starkt, änskönt han inom Vatikanen sitter i
orubbadt bo med alla sina kardinaler. Det oaktadt är den
Helige Fadren så „skuffet“, att han aldrig mera visar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
