Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Venedig. — Färd öfver Semmering. — Wien. — München. — Dresden. — Återkomst hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgrunder, sammanhängande förmedelst murade pelarhvalf,
hvilka på afstånd se ut som spindelväfvar. På så sätt
sitter man nästan ansigte mot ansigte med passagerarne i
de sista vagnarne och känner ibland hjertat krypa upp i
halsgropen, när man hänger på en smal spång mellan
himmel och jord. Vägens skönhet, den brusande lilla floden
Mur, ruinerna af gamla riddarborgar på de högsta
klippspetsarne, moderna slott, icke mindre romantiskt belägna,
utgöra dock distraktioner nog, för att förströ och lugna
passageraren, generad af att rulla i vildaste fart öfver små
nätta brådjup, hvars botten ej nås utaf ögat. Passagen är
ibland så trång mellan lodräta klippväggar, att der nätt
och jemt är rum för den lilla floden och jernvägsskenorna.
Jag tror att man kunde skrapa med pannan mot
stenblocken, ifall man på somliga ställen ville sticka hufvudet ut
genom kupéfönstret.
Hufvudstaden i Steyermark, det vackert belägna Gratz,
hade vi föga tid att bese, ej heller den märkvärdiga grottan
vid Adelsberg. Vi skyndade att uppnå Wien, om hvilken
lefnadsglada stad dess innevånare sjunga:
»Es giebt nur eine Kaiserstadt,
Es giebt nur ein Wien!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
