Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det fransyska och det afrikanska Algier. — Biblioteket. — Palais de justice. — Fårtjufvar. — Abd-el-Rhamans moské. — Lyceum för gossar. — Det framåtgående och det stillastående. — Mohriska kyrkogården. — Aïssaou-sekten. — Mustafas höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
accompagnerade vrålande sång, utan tecken till melodi. En lång,
mycket lång njutning häraf förunnades publiken — troligen
i väntan på allt flere åhörare som betalade entrée — men
slutligen framträdde en Khouar, sedan en annan, så en
tredje och började, hållande hvarann i händerna, sina
gudaktiga krumsprång. De vredo sig som ormar, de rystade
och slängde nacken såsom en mjuk trasa hit och dit, upp
och ner minst en qvart utan uppehåll. — Huru, få de ej
vatten i sina hjernor, som omskakas på detta sätt? Det är
alldeles oförklarligt. När de nu uppnått stadiet af extas,
som åsyftas genom denna träning till Allah’s ära — (en
förlorade härvid sansen och utbars, de andra två stodo
med fraggan ur munnen) — började förevisning af
underverken: — de togo med bara handen i rödglödgade
jernstänger; de ställde sig barfota på ett svärd, hvars skarpa
egg fick pröfvas omkring laget af åskådare; de tryckte
detta svärd in i den till midjan nakna kroppen; de åto
kaktusblad med tumslånga taggar, som rifva sönder tjocka
kläder; de tuggade glasbitar, genomstungo med långa nålar
tungan och kindbenen från ena sidan till den andra och
kommo derunder så nära publiken, att man kunde taga uti
de utstickande nålspetsarne; de beto i lefvande skorpioner
och virade huggormar om hals och armar. Och under allt
detta framsipprade ej en droppe blod — hvilket just skall
så vara, såsom bevis på öfvernaturligt tillstånd hos utföraren
af underverket. Det obegripligaste var i mitt tycke att se
en fanatiker sticka en bundt torrt alfagräs i full låga under
sin löst iträdda bomullstygsblus, svänga qvasten omkring
kroppen, så gnistorna yrde omkring (och till och med föllo
på åskådaren, mycket litet uppbyggd deraf) och fläkta sig
kring hufvud och ansigte med denna brinnande solfjäder.
— Huru mycket jongleri och hokus pokus blandar sig i
dessa andaktsöfningar? Det ha sjelfva åsynavittnena till
och med rätt svårt att afgöra — emedan all möjlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
