- Project Runeberg -  Två finskors lustvandringar i Europa och Afrika åren 1876-77 och 1884 /
211

(1886) [MARC] Author: Adelaïde Ehrnrooth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Utfärder till sjös och lands. — Arabisk trohet. — Besök i en gourbi i närheten af Algier. — En arabby uppe i bergen och en mohrisk kyrkogård.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herrarne, som sutto vid middagsbordet. Men trädde nu kocken
Ali, eller trädgårdsmästaren eller vattenbäraren eller något
annat turbanprydt maskulinum plötsligt in, — straxt föll
med förskräckelse haïken ner och insvepte Zulmas hela
gestalt [1].

Skola vi, min gode läsare, ännu stiga högre upp i
bergen, långt bortom Bouzareas platå der civilisationen
lemnar oss, och fortvandra på upptäcktsresor bland
gourbis, som ännu fullt bibehållit naturtillståndets „couleur
locale“? Låtom oss då närma oss dessa besynnerliga
stenrös eller stenkummel, som ligga på bergskammen långt bort
från de befarna vägarne. Dessa låga kummel äro
bebodda. Väggarne bestå af runda stenar, hopsmetade med
smuts och lera, och ofantliga snår af figues de barbarie
med sina tumslånga, hvassa taggar omgifva hvarje gourbi.
En spång leder till denna arabby, mera passande för
getter än för menniskor; men vi klifva på dock så godt vi
kunna, rifvande sönder både kjortlar och händer på alla
de taggar, vare sig af kaktus, rosor, tistlar eller andra
ogästvänliga buskar, som ville stänga vägen för oss. Vi
tröttna smått.

En stund stanna vi och hvila på en liten mohrisk
kyrkogård, inbäddad i ovanligt stora dvergpalmer och täta
hvalf af vilda blommor. En kouba [2] står midt i
kyrkogården öppen för alla himlens vindar, så man kan se
helgonbenen derinom i sina smala sängar af sten —
mahomedanens sista hvilobädd lika för fattige och rike, och
inbjudande den irrande själen att dricka regnets droppar,
som samlas i små gropar borrade i grafstenen.


[1] Skulle mauresquerna ha den för herrar européer föga
smickrande åsigten, som de romerska kejsarinnorna hade om sina slafvar: —
att dessa ej voro män?
[2] Helgongraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:38:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eafinskor/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free