Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XI.
Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen.
— Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter.
— Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. —
Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
*
De sista dagarne af mars och början af april gjorde vi
här en upptäckt, mera ny för oss än angenäm: — Afrikas
himmel är icke oföränderligt blå! Dagjemningsstormarne
kommo och blåste upp på densamma moln, mörka moln, —
och de ha dag efter dag urladdat sig med åska, blixt,
hagelskurar och ösregn, — men ett regn sådant, att man
ibland skickar spanande blickar uppåt topparne af Atlas
för att koxa efter Gubben Noak. Försigtigt folk vore ej
obenägna att tinga sig i god tid hyttplats i hans ark, ifall
den syntes der renoverad och upplåten för passagerare,
som äro hvarken fiskar eller foglar och sakna anlag för
simkonsten.
Men Gubben Noak syns ej till, och öfverhufvudtaget
ganska få andra gubbar än araber i det eländigaste
tillstånd med burnusser, genomdränkta af smutsvatten.
Slokiga som våta hundar framkrypa de ur sina tält och
gourbi’s, sitta med benen i kors i vattenpölar och sälja
sina våta apelsiner och sammankladdade dadlar, eller rida,
snarlika urtvättade trasor, på stackars små åsnor, icke stort
större än gumsar eller getter, hvarföre ryttarens fötter ofta
beröra marken under det lilla djurets fromma bemödanden
att, med en skakning på sina långa öron, släpa fram sin
börda.
Denna gråa himmel är här så litet normal, att man
tycker den vara en obehaglig kuriositet. Hvilket lyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:38:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eafinskor/0230.html
