Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Moskéerna äro numera få i Tlemcen, men storartade
ruiner af dylika anträffas på flere ställen, bland annat i
medelpunkten af sarascenlägret jag omtalat.
Vi hafva gjort vidsträckta utflygter kring det
moderna, — men i synnerhet kring det gamla Tlemcens Ghetto
(judeqvarter) arab- och negerstadsdelar.
Vår cicerone, hälften turk och hälften arab, har
erbjudit oss sin tjenst under namnet Miloud ben
Kondabasch — „ben“ hos araben är synonymt med „witsch“ hos
ryssarne. — Han framvisade de mest rekommenderande
betyg. Som vår „ledstjerna“ gick hans turban förut och
vi följde, först till arabtorget. Vi hafva redan sett många
sådana: — i Bone, i Biskra, i Setif, i Algier o. s. v. men
anblicken ger alltid fullt af nya scenerier och varulagren
äro af säreget slag liksom köpare och säljare, bland hvilka
ej en enda europé här sågs till. Midt i en grupp af
skrikande och gestikulerande svartmuskiga bestar, af ulliga
hufvuden, burnusser, gandouror och vidbyxor upptäckte vi
slutligen i ändan af torget en gubbe i ljusbrunare ansigtsfärg,
släpande sig på två kryckor. På den trasiga hvita
blusen lyste hederslegionens röda band, och i hållningen
fanns mycket af soldaten qvar. Det var en för detta
turko, hvars båda ben ströko med vid Sedan, hvarefter
han instoppades i något hospital, fransyskt eller tyskt, jag
vet ej hvilketdera, låg och qved der i långa månader men
kom till lifs och framsläpar nu sin existens pensionerad af
franska regeringen — „rätt generöst“ medgaf han. —
„Men nog hade jag ändå heldre velat behålla mina ben, om
jag fått välja“ — sade den stackars afrikanen, som
sannerligen ej „fick välja“, när han inkorporerades i
turkosregimenterna, hvilka fördes att slåss på Europas frusna fält,
för det folk, som tagit fosterlandet ifrån deras ras, och för
en sak, som antagligen hvarken intresserade dem eller ens
var dem bekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
