- Project Runeberg -  Axel Engdahls jubileumsalbum 1895-1920. Axplockning ur författarens revyfabrikation /
7

(1920) [MARC] Author: Axel Engdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En ettåring.

(Sjungen af DAVID ANDER).

Tjo fadderia å fadderadderalla,
nu sa vi alla te moa oss knalla,
nu kan di krissmänner rektit oss kalla
ty så hafver riksdan den saken befallt.

Ja, nu sa vi lära å sköta gevära

men först klöppa tära te fosterlandets ära

å sen lägga tära på fana å svära

att slåss för vår kåning mä blod som ä kallt.

Så sa vi koka å äta fläsk å ärter
å röka segader ve rejimentskonsärter
å tvätta våra strömper å laga våra lömper
— så nog får vi å göra om tia blir lång.

Å för att de ej sa bli hår i kronans söpper
peruken så moditt en lyttnant börtklöpper
å lär etter reglera rijimentets löpper
att hafva en krissmans spaserandes gång.

Tjo fadderia å fadderadderalla,
nu börjar i brystet krissblodet att svalla,
ett moditt farväl tar en å si fadderalla
å ger sej i fällt att för fosterlandet slåss.

Tjo fadderalla å fadderadderia
så går vi mot russen allt hva de kan lia,
å blir de för djäklitt, så kan en la gnia
när fottera nu ä i ordning på oss.

Annette Rosenqvist och
Fritz, tysk matros.

(Sjungen af STASSA WAHLGREN och CARL CARLANDER)

A nnette:

Den flaggbeprydda fregatten gled
på Elfsborgsfjordens bölja ned,
det var så tyst i den stilla natt
en sjöman stolt på rodret satt.

■ ’-"sva*

(STASSA WAHLGREN). (CARL CARLANDER).

Han ankrar snart uppåt klippans strand,
sjömannen der stiger djärft i land,
bland Masthuggsbergen han söker sig
den väna mö som just är mig.

Fritz:

Ich liebe dich, mein susses Kind
du sprichst mich an wie Sommerwind
ich liebe dich, Annette,
mein’s Lebens Fleischkotlett
du bist so stiss wie siisser Wein,
du bist so schön, wie Sonnenschein,

Ich liebe dich Annette
mein’s Lebens Fleischkotlett!

Annette:

Nu har vi funnit med hurtitt mod
hvarandras själar på lifvets flod
i Siottsskogsparken vi stolt framskred —
där svärde han sin kärleksed!

Fritz:

Ich weiss nicht — ich so traurig bin
mein Herz zerspringt, ich kenne d’rin,
dass du so grossen Platz
genommen hast mein Schatz.

Du bist mein’s Lebens Leberwurst
gefiillt mit ew’gen Liebesmust,
ich liebe dich, Anette
mein’s Lebens Fleichkotlett!

Annette:

Farväl du yngling, med troget håg
må du bli frälst uppåt böljans våg
och på den vägen som du befar
må lyckans stjärna stråla klar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eajubileum/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free