Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildmarks- och kärleksvisor - En vandringsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN VANDRINGSDAG
I soluppgångens timma,
när kärrets lätta dimma
drog bort för friska fläktar då bröt jag upp från byn.
All nejden tycktes bada
i sommarfärger glada,
och fläcklös spände fästet den stora paraplyn.
Allt sov. Förgäves skickar
jag långa avskedsblickar
mot öde fönster – dröm du, min lilla lata vän!
När lindarna som blomma
i höst stå grå och tomma
och sol och himmel mörkna, jag hälsar dig igen.
Från soldränkt väg jag tråder
på stig där skymning råder,
där skogens klädning släpar sin glänsande brokad.
Och nu är middagstiden
för länge sedan liden,
nyss klang den första tonen av trastens serenad.
Nu vill jag ränseln kasta
och här i backen rasta.
Därnedan vilar ängen, en mognande blondin,
där lyser gul ranunkel
i klöverbladens dunkel
och tisteln lyfter kungligt sin krona av karmin.
Långt bort vid slättens gränser
en strimma vatten glänser,
ett vallrop irrar fjärran i mörka skogars rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
