- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
37

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

lande natur hos menskligheten, och denna humanitet består i
förnuftighet, med hvilken förklaring humaniteten alltså af Kant
närmare bestämdes. Historiens ändamål är utveckling af hela
menskligheten, och rörelseprincipen deruti är antagonismen
mellan det enskilda intresset och det allmänna, hvarvid dock
förnuftet gör sig alltmera gällande till utbildning af ett allmänt
rättstillstånd, hvilket likväl ej förr kan uppnås, än ett allmänt
förbund mellan menniskorna och staterna uppkommer: ett
mål, hvartill man har att alltmer närma sig, om det också
aldrig fullt kan hinnas.

Men medan dessa undersökningar hade sitt förlopp
inom vetenskapen, kan man ej förbise äfven en annan sida
af Rousseaus åsigt och dess inflytelse. — Rousseau visar sig
i opposition mot sig sjelf, nämnde vi. Den åsigt, hvarifrån
han utgick, hade tagit sin början ur begreppet om
menniskans naturtillstånd, det enda enkla och naturliga, men hade
utsträckt detta tillstånd till alla grader af mensklig bildning.
Med denna var Rousseau ej nöjd: naturtillståndet i sin
ursprungliga gestalt var, enligt honom, det enda önskvärda;
men då så olyckligt åtburit, att man ej velat stanna dervid,
var progressen nödvändig, och frågan blef, huru denna skulle
vändas till det högsta möjliga goda. Samhälls-inrättningen är,
i följd deraf, för honom någonting arbiträrt (ty någon högre
försyn härvid, såsom de andra hade antagit, fanns ej till
för honom), och samhället är i inre afseende ett rent
tillfälligt, ehuru sedan i progressen tvunget tillstånd. Derföre
skola alla mennisko-naturens enskilda berättiganden ingå i
samhället såsom oförytterliga rättigheter; till följd hvaraf hans
samhälle har i bakgrunden revolutionen sjelf, emedan folket
alltid måste vara på sin vakt mot regeringen, mot
inskränkningar i sina inalienabla rättigheter, sin suveränitet. Denna
kan nemligen väl delegeras åt en regeringsmakt, men vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free