Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
alltså de förutsättningar, som anden kastat utom sig i
naturen, bli föremål för tanken och hemtas, i och med de
faktiskt existerande natur-objekternas förklaring ur deras grund,
åter in uti densamma.
Den absoluta idealismen kan således sägas reducera allt
till ett tankens commercium med sig sjelf, ett ömsesidigt
gifvande och emottagande, hvarvid processen har den
betydelsen, att allt hvad tanken tillegnat sig, är något som
den förut bortgifvit, endast en förutsättning, som den sätter
for sig sjelf och sedermera ock för sig sjelf förklarar,
hvilket förklarande går derhän, att förutsättningen, som värdet
oförklarade, mer och mer öfvergår till klarhet, tills tanken
om objektet blir sitt eget objekt, eller den absoluta likheten
mellan subjekt och objekt inträffar, en identitet mellan båda,
som, enligt tankens natur, är t, för och genom sig sjelf.
Filosofien är således det inom sig sjelft förklarade
frihetsbegreppet, och dess hufvudproblem blir att inom sig sjelf
hemta tillbaka sina förutsättningar och erkänna dem såsom
sina egna. Någonting likartadt hafva vi sett redan i Fichtes
filosofi, hvars progress består i subjektets oupphörliga
protest mot det yttre och sträfvande att sätta detsamma såsom ett
inre, men hvarvid Jaget alltid ånyo måste ponera en ny gräns,
så att intelligensen oupphörligt sträfvar att upphäfva
skilnaden mellan sig och objektet. Den nya gestalt, hvari
idealismen hos Hegel framträder, utmärker sig derigenom, att
den redan från början fattar intelligensen såsom likaväl objekt
som subjekt, d. v. s. såsom väsendtligen varande enhet af
subjekt och objekt, hvarigenom den oupphörligt fordrade
förutsättning, som sättes för tanken, en gång för alla är satt
inom densamma, och vexlingen sålunda försiggår inom
tankens egen mekanism, hvilken sätter sig mot sig sjelf såsom
objekt, återtar detta inom sig sjelf och dermed erkänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
