Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
uppstod på detta sätt en skenbar likhet mellan christendomen
och Hegelianismen, på hvilken likhet Hegelianerna också yrka,
ehuruväl den snart visade sig såsom en verklig olikhet,
emedan den Hegelska åsigten blott bibehöll den ena sidan af
saken, eller att fatta Gud i menniskan, hvarigenom dess
hela problem återföres tijl begreppet af den Fichteska
pro-gressen. Och då enligt denna filosofi det menskliga
väsendet är en uppenbarelse af Gud, men inadeqvat, och hela
historiens progress blott innebär den objektiva intelligensens
subjektiverande, hvarvid den subjektiva intelligensen får fatta
sig såsom ett försvinnande moment i denna process; så följer
deraf, att förklaringen af medvetandet i allmänhet äfven blir
en förklaring af Guds medvetande, så att han först genom
de subjektiva intelligenserna kommer till medvetande af sig
sjelf. För att upphemta filosofien från den subjektivitet, hvari
hon genom känslans proklamerade envälde sjunkit, riktade
Hegel sitt bemödande derpå, att i medvetandet uppvisa det
nödvändiga. Men trots all protest hos Hegel mot det
subjektiva, kan man säga, att hans åsigt likväl just derpå fäster
alltför stort afseende, på så sätt, att han oupphörligen
höjer det subjektiva till rang och värdighet af det
absoluta sjelft. Den Hegelska filosofien gör sålunda stora anstalter
för att visa, att allt är blott tankens process inom sig, men
den vill dock med allt detta egentligen endast uppvisa det
gifnas riktighet och förnuftighet; hvaraf det bekanta Hegelska
axiomet: "att det verkliga är det förnuftiga, och det
förnuftiga det verkliga." Nu skulle väl, enligt Hegel,
framställningen af historien uppvisa, att denna är subjektets
successiva uppenbarelse; icke desto mindre spelar dock det
subjektiva der en ganska underordnad roll: "der Weltgeist" är
hufvudsaken, och den individuella intelligensen befinner sig i
ett passivt förhållande till denna verlds-ande; ett förhållande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
