Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Vi sade, att af den abstrakta uppfattning utaf
historien, som tillhör den ideella pantheismen, följer, att hon
får en subjektivitet utan subjekt. Ty ej blott om den
eviga subjektiviteten gäller, att den evigt förutsätter ett
subjekt, utan detsamma eger ock sin tillämpning på hvarje
subjekt eller ursprunglig personlighet, hvilken redan derföre,
att den är ande och expression af det intelligenta, står
upphöjd öfver timligheten. Också fordras blott en samvetsgrann
analys eller ett noggrant moraliskt omdöme för att inse,
att det förhållande, som vi tillämpat på det eviga subjektet,
gäller om alla subjekter, ej blott i den visshet
subjektet har att ej vara underkastadt förgängelsen, utan äfven i
förhållande till de bortgångna subjekterna, hvilka i sjelfva
verket än i denna dag existera: en sanning, som kan inses
om man blott vill analysera sitt eget medvetande.
Resultatet af hela det föregående lifvet och verksamheten står
nemligen qvar, om ock detta föregående såsom ett yttre
försvunnit; existerar det nu icke desto mindre såsom ett inre, så
måtte detta vara ett bevis att deri ligger dess väsende.
Dessa förgångna tankar äro det som utgör hvarje menniskas
egentliga uppfostran. Man lärer sig att förstå sin närvarande
verld endast i den mån man är hemmastadd i de dödas
tankar, hvilka visa sig ega en obestridlig energi just
derigenom, att de verka på den lefvande tanken. Om ock dessa
döda tankar äro uppskrifna för tusen år sedan, så begripas
de icke allenast, utan verka på oss såsom närvarande. Här
företer sig således en andelig verkan och verklighet —
nemligen en intelligensernas verksamhet. Men der denna verkan
är, der är ock orsaken; anden är alltså der och verkar, och
han lefver således, ty annars kunde han ej verka. Och en
sådan verkan är möjlig, äfven utan medvetande derom hos
det subjekt, som åstadkommer den. Ty menniskan vet blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
