Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
sin successiva utveckling, allt mer i konflikt, och sker ej
denna med den ursprungliga kärleken och enigheten, så
exi-sterar den såsom orubbligt tvång och nödvändighet,
hvarigenom de alltmera kunna sönderslita hvarandra. Detta visar
bäst och låter handgripligast känna, att det ej är "der
Welt-geist" ensam, som utgör det verkliga i historien och i den
ideella verlden, utan det är ock den lika ursprungliga
dubbelheten; enheten utan dubbelhet är en blott abstraktion. Då
nu icke desto mindre det hela nödvändigt måste förläggas
inom Gud sjelf, kan problemet ej annorlunda fattas än så,
att Gud satt sig lika ursprungligt såsom sin egen motsats.
Endast derigenom, genom en sådan åsigt, öfvervinnes
pantheismen, som ensidigt fattat antingen det objektiva eller
äfven det subjektiva, men såsom natur; då likväl den sanna
enheten hvarken är objekt eller subjekt-objekt utan
subjektsubjekt. Intelligensen coexisterar ej med detta objektiva,
som är hans egen skapelse inom sig sjelf, utan med en
intelligens, lika verklig som han, på en gång från honom skild
och med honom ett. All pantheism är trångbröstad och
hjertlös, emedan den tror att verkligheten hos verkan är
något som tages ifrån orsaken, så att pius hos det ena är
minus hos det andra. Men det är Guds oändliga rikedom,
att ingen prutmån finnes hos honom, utan tvärtom ju rikare
det motsatta är, desto rikare är ock Gud sjelf. Det är
skilnaden mellan mekanisk och verklig produktion, att den förra ej
eger existens utan mästaren, och blott pekar på honom;
hvaremot den gudomliga liberaliteten består deruti, att det
uppkomna är lika fritt och personligt som dess orsak På detta
sätt kan man ock förklara, hvad Hegel ej förklarat, huru
det ändliga och förgängliga skall begripas ur det oändliga
och oförgängliga; hvilket Hegel förutsätter, då han refererar
tiden till Gud. Möjligheten af denna Guds fria produktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
