Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
synes intet vara mera afgjordt än verkans beroende af sin
orsak, och således alla verkningars fullkomliga beroende af
en högsta orsak. Men ville man enligt denna regel ensam
förklara skapelsen, så skulle den befinnas i högsta måtto
otillräcklig, i thy att den nedsätter Gud till en blott
naturlig orsak. Man kunde då kalla Gud en naturkraft, liksom
lodet i verldsbygnadens urverk, hvarigenom allt sättes i
rörelse. En sådan åsigt är så litet smaklig för det
menskliga förnuftet, att den endast genom en effort under vissa
tider kommit till erkännande i en förtviflande filosofi. Vi
neka ej denna filosofi sin giltighet på sin ståndpunkt;
naturen verkar efter eviga lagar och är bestämd af en
nödvändighet, som skaparen sjelf i förhållande till densamma
underkastat sig; men denna nödvändighet är dock ej det enda
uttrycket af Guds väsende. Äfven den enklaste
naturbetraktelse , som i lifvet dyrkar ett under och en gudomlig
uppenbarelse, uppreser sig mot den mekaniska åsigt som endast
känner döda krafter jemte en rörelseförmåga, samt gör Gud
till en yttre orsak utom verlden, genom hvilken
verlds-mekanismen skulle hafva sin möjlighet; och den åsigt, som tror
att förherrligandet af den högsta orsaken består i verkans
afhängighet, har så litet sanning, att Gud tvärtom just
för-herrligas i sina verkningar ju mer dessa äro sjelfständiga.
Ännu mindre kan denna mekaniska åsigt erkännas på den
närmast högre ståndpunkt, der Gud fattas såsom ett öfver
verlden varande förnuft, en verlden styrande och regerande
vishet, hvilken såsom sådan är öfver naturen, — hvars
uppfattning af menniskan förutsätter och innebär, att äfven hon
är öfver naturen eller i sig eger ett förnuft, ett meddeladt
förnuft, således ock en meddelad frihet. Liksom vi ledt oss
till den första religiösa idéen, om friheten, genom en
betraktelse af det onda, så skola vi ock bana oss vägen till idéen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
