- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
335

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

335

såsom detta förträffliga subjekt, i hvilket dessa förträffliga
känslor finnas, och skilja detsamma från alla andra, kalla
varelser, hvilka icke njuta af dylika försmäktande känslor.
Det är en förvekligad christendom. — I framträdandet af
den subjektiva känslo-christendomen med dess osäkerhet och
högfärd har protestantismen haft sina bittraste, men
lärorikaste erfarenheter. Nämnda båda ensidigheter, af ensamt
dogmatism och ensamt känsla, hafva ställt sig blottade för tviflet,
och då dessa former af christendomen ej velat ega
förnuftet till sin vän, ha de fått det till sin fiende, som i ryggen
angriper dem och kullkastar dem ända från grunden.
Härifrån den sjukliga skepticism, som genomgår tidehvarfvet
och öfver hvilken många ondgöras, men hvilken, såsom
vi hoppas, är en verklig rening. Ty just i den stormiga
natten af dessa tvifvel och denna skepticism, hvilken
förhärjar alla stöd för menniskans öfvertygelser, är det som
försonarens gudomliga bild i sin rätta sanning för
detchrist-liga sinnet snarast framträder, sådan den i sin högsta
gestalt och sanna mensklighet blifvit framstäld af den
lärjunge, om hvilken det heter, att Christus honom älskade,—
hvarvid man tycker sig förnimma en stråle af den kärlek som
genomtränger alla. Det är ingen annan stämma än denna
väsendtliga kärleks, denne gudomliga medlares och väns,
som låter höra sig i samvetets varningar och bud.
Samvetet ega vi med hänsyftning på det moraliska; i samma
mån menniskan deråt egnar en sann uppmärksamhet, höjer
del sig förklaradt till en erfarenhet af det gudomliga
idealet, så att hvar och en, som söker det goda, finner i sig
en gudomlig kraft och hjelp, som kommer honom till mötes.
Så är den sista vissheten af christendomen en moralisk,
hvarom hvar och en, som vill, kan öfvertyga sig. Denna
visshet upphöjer ock christendomen öfver allt annat; "min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free