Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar ute i havsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas — och var nervös av arbete och litet alkohol.
Jag hade med ens blivit skald.
Jag bleknade över hela kroppen och gick in
igen och tog min värds boxhandske och började
slåss mot en vägg. Satte in hela min vikt i
maggropen och ansiktet på Fantasos, tills han låg där
blodig och knocked out!
Vet ni, goda människor, det var på ett hår
nära att jag blivit skald och börjat ruinera mina
förläggare. Sådant hade nästan varit synd mot
Den Helige Ande.
Det är egentligen den kurren jag ville tala om.
Jag har mött honom många gånger i mitt liv,
ju äldre jag blivit desto oftare, och i olika gestalter.
Ibland var han en färg, en gammal bok, en riktig
linje, en melodi, eller bara en ton — eller en
darrning i ett aspblad, ett moln, som gick igenom
min själ, en kornblixt bort emot finska sidan, en
solstråle som på bottnen i en av mina vikar lydde
vågornas spel.
Ibland var han en kvinna — gud nåde oss
alla. Då var åska i luften, och när den slog ned
— ja, det är orätt att tala om. Men jag var ung
då. Jaja, jag är väl inte lastgammal än. Men gud
nåde oss alla!
Men roligt är det att segla i alla fall härute.
Det är som om man komme själva kärnan i saken
närmare. Två man, säkra pojkar, vid skoten, och
en säker prisse vid rodret, och döda djävlars andar
som fylla luften med skrän och hot, medan skummet
blixtrar i solskenet och de gröna sjöarna lyfta
stäven högt, som sutte man i en gunga. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
