Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagruta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskade fosterland. En slagruta är en kvist av ett
träd, en kvist bestående av två grenar. Denna
kvist kan vara av vad trädslag som helst, men
traditionen förmäler att den bäst skäres av
flogrönn, d. v. s. en rönn som kommit att slå rot i
någon gammal trädstam, alltså en parasitrönn.
Flogrönnskvistarna äro effektivast om de skäras
under nymånens skimmer Men det går lika bra
med andra trädslag, kanske bäst med vide, näst
flogrönn. Jag har sett folk försöka med al- eller
tallkvistar. Bäst äro de färska, men gamla män
ha försäkrat, att det lyckas även med torrt
björkris.
Alltnog — man fattar kvisten, avancerar sakta,
och då man passerar en källåder, måste kvisten
böja sig nedåt. Man må anstränga sig att hålla
emot hur mycket som helst — den sänker sig
och går till och med av, om man gör motstånd.
Där den sänkt sig, kan man lugnt gräva sin brunn,
den måste ge vatten.
Detta med slagrutan är ganska intressant, ty
man träffar folk som man måste kalla
genomkultiverade — efter vanliga mått, bildade, kunniga
— som tro på slagrutan, eller om icke
genomkultiverade, dock i besittning av hälsosam skepsis på
de flesta mystiken — eller ockultismen —
berörande områden. Jag läste för icke så länge sedan
en allvarlig artikel om slagrutan i »Die Woches»
vetenskapliga avdelning. Författaren trodde kanske
icke på slagrutan, men — han behandlade ämnet
med risk att tangera det löjeväckande. Nå! Die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
