Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagruta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 50 öre, svarar den gamle, för jag har ju
gått ifrån arbetet för att visa herrarna det här.
Han fick mina småpengar, 90 öre, och sade
det vara för mycket. Det tyckte jag också, men
lärdomen skall ju betalas.
Emellertid blev jag djupt allvarlig. Jag
frågade häradsskrivaren och trädgårdsdirektören, om
de trodde att min oförmåga med slagrutan
möjligen kunde bero på någon okänslighet, något rått,
okultiverat i min själ, eller någon lumpen sida i
min karaktär. Jag blev helt bedrövad. Jag trodde
mig tillhöra vårt lands finast kännande andar.
Och så skall man icke ens känna var ett uselt
källsprång rinner under ens fötter, då man har
instrumentet i sin hand! Det är sorgligt — och
jag klämde sönder en tår i vänstra ögat.
— Kanske det borde ha varit whisky i ådern?
sade xylografen lumpet.
— Men du kände ju ingenting heller?
invände jag slagfärdigt.
— Nej, för där fanns intet öl!
— Men häradsskrivaren kände ådern utan
punsch och trädgårdsdirektören utan konjak —
vi måtte vara särskilt ofinkänsliga, du xylograf,
inte sant?
Nu uppträder för min fantasi den vakne och
intelligente goodtemplaren som antages ha åhört
samtalet. Han frågar: — Men vi grävden I
icke efter dessa härliga drycker — jag menar
naturligtvis vattnet — för var gång slagrutan
lutade, förd av de troendes händer, den gamles,
häradsskrivarens, trädgårdsdirektörens?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
