Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot hemlandet. Enligt vad han själv försäkrade,
var han stor och stark och alla flickor voro snälla
mot honom. »Akta sej för flickor, när gymnasisten
blir vuxen!» sade han.
På hemvägen slarvade han med sina
hopsparade pengar och då han kom till Schleswig,
funderade han på att ta tjänst igen. Men så fick
han höra talas om kriget. Han hade gått
landsvägen och visserligen hört glunkas om något bråk,
men han hade aldrig lärt sig förstå eller tala tyska
ordentligt, så han fattade bara ytligt vad det var
fråga om.
Plötsligt var han mitt inne i allt rabalder.
Trupper passerade, främmande uniformer, ungrare,
polacker, österrikare — och ibland hade han svårt
att klara sig. En dag kom han in på en gård, där
ett ungerskt husarregemente höll till, han blev
infångad, förhörd och släppt. Han visste ju
ingenting och man blev övertygad om att han bara var
en hygglig sadelmakare. Nästa dag infångades han
igen. Han började förstå vad det gällde. Han
rymde en natt och efter åtskilliga äventyr befann
han sig innanför den danska förpostlinjen.
Nu kommer jag icke ihåg hans äventyr i
början av kriget, men jag har antecknat, att han
icke var i någon allvarlig affär före Dybböl. Han
träffade en svensk löjtnant Åkerhjelm, som fattade
intresse för honom, och han kom in vid det 22
regementet. Han berättade nog en massa roliga
historier från förposten. Hur danskar och tyskar kunde
ligga på var sin sida om ett dike och jensarna ocn
pommeranarna drucko ur varandras fältflaskor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
