Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skendöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonhes punschröst. Teodor Enroths kistlock
lyftes av. Han låg på golvet bredvid en sönderslagen
vattenkaraff, helt våt på undersidan och
över honom stod hans värd och asiskamrat Figge
och höll upp den trasiga inventionssoffans
förbannade och fördömda skrammelverk.
— Soffan gick runt med dej i natt, gamle
alkoholist, och du märkte ingenting, för du var
full som en koffert. Detta kallas sömn på
fikonspråket, min gosse, det är din sunda bondnatur,
som tar sej uttryck ibland så här!
Teodor Enroth bara stirrade. Solen sken in
och lyste bländande på den vita kakelugnen.
— Va fan nu då! Du är ju blek som en
oblat! Har du sprallen eller har du fått
poliomyelit?
Men Teodor bara stirrade. På solen, på
kakelugnen. Och så började han gapskratta. Men nästa
sekund vände han sig om, lutade ansiktet i
händerna utan att bry sig om glasskärvorna, som
gnisslade under hans armbågar — och brast i gråt,
så ryggen skakade. Ty Teodor var bara 22 år,
det var andra maj och han hade fått sitt första
elddop. Människan måste genomgå mycket, innan
hon blir luttrad.
Tre timmar efteråt sutto Teodor, Figge, Kalle
Kula, Svante Lakenström och långa Holstein på
Gästis och firade med en flaska champagne —
gout americain — vårens verkliga ankomst och
Teodor Enroths reinkarnation — som de kallade
det.
Kroppen behöver späkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
